5 saker jag saknar i Stockholm

nu har jag bloggat i typ en månad så det är på tiden att jag publicerar min första lista (jag älskar ju listor!) Följande är en lista på saker jag saknar i vardagen, eller snarare som London saknar för att göra vardagen enklare, så den är inte så sentimental.

1. en stadig frukost.

Jag vet inte riktigt vad de har för frukostkultur i England. Det är ju såklart väldigt olika vad engelsmännen äter till frukost, för alla kan väl inte stå och steka bacon och korvar och göra en äggröra varje morgon. Jag har i alla fall inte tid med det och är oftast inte sugen på det heller. Jag saknar helt enkelt riktigt mörkt bröd, typ fullkornsbröd eller surdegsbröd eller i alla fall bröd som inte enbart består av luft. Deras så kallade "fullkornsbröd" är vitt bröd utklätt till mörkt bröd. Knäckebröd ska vi inte tala om.

Arlas feta yoghurt med tanten på saknar jag! här är deras yoghurtar jätte små, tunna och magra. Sen påläggen jag saknar: messmör, leverpastej, kaviar

2. väjningsplikt

I Sverige har ju fotgängaren föredräde om den ska passera ett övergångsställe utan röljus. Så är det inte här. Man måste alltså vänta tills gatan är typ helt tom alt rälna ut att man hinner över innan bilden nått fram till övergångsstället. Så en vacker dag kommer jag bli påkörd av någon av alla galna bilister.

3. Stockholms välskyltade gator

I Stockholms innerstad är varenda gathörn varkerat med gatunamn och vilka nummer man kan hitta på den gatan. Här är det väldigt dåligt skyltat. Skyltarna ser olika ut, sitter ibland på ett staket, ibland på en stolpe eller på ett hus och ibland lite snett så man inte riktigt fattar vilken av gatorna den tillhör. Något frustrerande när man springer runt med en kartbok som jag gör

4. självbetjäning på bibliotek

riktigt personal som ger service och betjänar en i all ära, men ska man bara låna en bok på biblioteket är det lite frustrerande att man måste stå i samma kö som alla andra istället för, som i Svergie, bara scanna av sträckkoden på en apparat. klart!

5. Bussen

Så måste jag klaga lite på bussarna i London som jag oftast åker eftersom det bara kostar typ hälften så mycket att åka än vad tunnelbanan gör och den går överallt, men den är rätt opålitlig. Man vet aldrig när dom kommer, eller vad ändstationen är (det kan stå en sak på bussen, men så måste alla gå av mycket tidigare) och för mig som inte har koll på hur olika platser ska se ut är det väldigt frustrerande när rösten och skylten som berättar vad nästa station är bara lägger av. Jag saknar helt enkelt stockholms bussar som man (oftast) kan lita på och som har riktiga tidtabeller.