boklådor och brittiska pubar

i onsdahs var jag som sagt ute med Alve och Audrey, det gick rätt vildt till som ni kan se

i torsdags var jag på jakt efter ett ficklexikon, det visade sig att hela Charing Cross Road, dit den hjälpsamma bibliotekarien hjälpte mig att hitta, nästan bara bestod av boklådor (jag älskar att man böjer bokhandel i pluralis så) som de här gulliga här nedan, men även större boklådor som Akademibokhandeln, fast i lägenhetsliknande lokaler med heltäckningsmattor såklart där varje avdelning var i ett eget rum, och så även den utlänska litteraturen där mitt ficklexikon fanns

i torsdagens Metro. Verkar helt enkelt vara någonting för mig. Jag har hört att det till och med ska finnas en hel butik med saker för vänsterhänta i Soho

En ännu gulligare bokhandel i Notting Hill, undra om det var här Julia och Hugh träffades i filmen.
När jag flyttade hit så sa jag till mig själv att det sista jag skulle göra var att söka barjobb (efter 1,5 år i krogbranchen är man ganska less, och sen ville jag inte att min london tid skulle bestå av att jobba på natten och sova på dagen) och att jobba i Soho (som är som Gamla stan fast med bruna tegelhus och mycket större, men annars är det samma fenomen; souvernibutiker, restauranger, barer, samma kommers, lika gayvänligt, men med lite fler strippklubbar och sexshoppar kanske. Där var jag i alla fall (igen) i torsdags och sökte just barjobb. Men efter ett tag intalade jag mig själv att det skulle kunna vara rätt trevligt att jobba på en typisk brittisk pub där det sitter genuina gubbar och röker pipa och dricker guinness och de har namn i stil med "the Three Greyhounds" och "the Duke of Wellington", eller rättare sagt så råkade ställena som sökte personal heta just så, men ändå!

Apropå jobbsökand måste jag bara berätta om ett ställe jag sökte jobb på i början av veckan, det var en vintage-butik i Notting Hill där man först skulle ringa ett nummer och svara på några frågor, sem fick man komma in till butiken, gå in i en dörr, upp för några trappor, sätta sig i ett rum och fylla i ett formulär som var uppdelat i olika kategorier som tecno & house, reggie, jazz, movies, games osv, och i varje kategori skulle man svara på olika frågor som vem har gjort det här albumet, och vad säljer den här butiken, och vilket skivbolag en viss grupp låg på. Jag kan absolut inga house-album och absolut ingenting om tv-spel, det enda jag kunde svara på var typ att Miu Miu tillhör Prada och att Rosebud kommer från Citizane Cane. Det kändes som om jag var tillbaks i gymnasiet, eller till nationella proven. Så nu var man inte bara arbetslös och bostadslös utan också dumförklarad.